Många har undrat vad som hände med Sigge och vi har inte kunnat ge något riktigt svar. Men förra veckan fick vi äntligen svar och bekräftelse på våra misstankar. Förbered er på ett långt inlägg och mindre trevlig bilder 
I vintras upptäckte vi en knöl uppe på hans huvud. Vi tolkade det som en fettknuta vilket inte är helt ovanligt på lite äldre hundar. Vi tyckte även att han "blev gammal", ville bla inte busa som tidigare, men detta tolkade vi att Lego kom in i våra liv som ett riktigt yrväder. I början av maj upptäckte vi fler knutor på ena sidan och tid bokades hos veterinären. De tolkade också det som fettknutor, men tog en massa prover för att kolla hans värden. De kollade bla sköldkörteln som kan ge upphov till hudproblem, men alla prover var bra, inget infektionstecken i kroppen.
21 maj
Det kom snabbt fler knutor lite överrallt och de växte snabbt, sprack och blödde. Den 26 maj tog vi beslutet att operera bort en knöl på ryggen för att kolla om det var bakterier eller svamp. Han blev även insatt på högdos kortison.
26 maj
Stora öppna sår
Provsvaren visade ingen bakterieväxt eller svamp, kortisonen gjorde ingen nytta alls så detta sattes ut igen. Vi började nu bli väldigt frustrerade då vi såg att han inte mådde bra. Orkade ingenting, drog sig undan, gick ner i vikt. Veterinären var lika frustrerad han då de inte hade en aning om vad det kunder vara.
Den 11 juni opererades två knutor till bort och skickades på analays. Jag befarade det värsta och det tror jag även att veterinären gjorde. Vi fick redan här besked om att det skulle ta lång tid att får svaret, och vi fick veterinärens privata nummer för att kunna ringa dygnet runt om det hände något.
11 juni - 2 knutor bortopererade
Helgen var lugn och vi tyckte faktiskt att han var lite piggare Men sen blev det bara värre. Op-såret började svullna upp. Tisdagen den 15 juni bara låg han, fick hög feber och frossa och mådde inte alls bra. Det var nog här jag bestämde mig för att nu får det vara nog!
På morgonen onsdagen den 16 juni låg han bara helt apatisk och skakade och jag ringde (lite smått hysteriskt) till veterinären. Fick en tid på eftermiddagen. Sigge som alltid älskat åka bil fick då lyftas in och ut ur bilen. När vi kom in hade vi ett långt samtal med veterinären, men han var av samma åsikt som vi. Nu fick det vara nog! NU skulle han inte behöva lida mer Han fick då somna in lugnt med huvudet i mitt knä, med både husse och båda barnen närvarande. Ett tungt beslut att ta, och jag hoppas det dröjer länge tills jag behöver ta såna beslut igen!
Vi har fram tills nu inte vetat vad det vad som hände, men förra veckan fick vi svaret:
Hermangiosarkom i dermis - En aggressiv snabbväxande elakartad tumör.
Orsaken är okänd. Den är oftast spridd till andra organ när den upptäcks och sprider sig då oftast till lungor och lever men kan även orsaka hjärtsvikt. Tumörerna rupterar lätt och kan leda till invärtes blödningar. Oftast är symtomen inga eller små, som viktförlust reducerad aptit, anemi. Prognosen vid diagnos är dålig och överlevnadstiden är oftast bara 1-3 månader.
Om vi inte hade tagit beslutet denna dagen tror jag inte han hade levt veckan ut. Samtidigt som jag flera gånger tänkt att jag lät det dra ut på tiden, kanske skulle jag släppt taget tidigare, så vet vi i alla fall nu vad det var. Men även om man såg att han inte mådde bra under sjukdomstiden, så fanns den en gnista i ögonen. ända fram tills de sista två dagarna.
Saknaden är otroligt stor och jag kämpar fortfarande varje dag, även om det så klart blir lättare med tiden
Kategori: Sigge