Info om schnauzer

Historik

Ursprungligen använde man schnauzer i södra Tyskland som stallhund för att den trivdes särskilt väl med hästar. Den var en ivrig och snabb råttfångare, vilket i folkmun gav den namnet ”Rattler”, råtthund. 1895 godkändes rasen som strävhårig pinscher. Namnet ändrades 2003 till schnauzer. Kanske syftade man på hundens skägg (Schnauz som på tyska betyder skägg).

Hälsa

Schnauzer är en sund ras och det finns inga kända rasbundna sjukdomar.

Det rekomenderas att röntga höfterna (HD).

Mentalitet

Rasen är aktiv, lekfull och rolig. Den är familjekär men kan vara avståndstagande till främlingar. Typiska karaktärsdrag är ett livligt temperament blandat med ett eftertänksamt lugn. De är mycket trofasta sin ägare.

Rasen är mycket barnkär, omutlig och vaksam utan att vara skällig. Dess högt utvecklade sinnesorgan, klokhet, läraktighet, oräddhet, uthållighet och motståndskraft mot sjukdomar och väder och vind ger schnauzern alla förutsättninar att vara en utmärkt familje- , vakt- och sällskapshund som även besitter brukshundsegenskaper.

Storlek och utseende

Det är en mellanstor ras, mankhöjd är 45–50 cm och vikt är 14–20 kg. En schnauzer är kvadratiskt byggd, kompakt med karaktäristiskt tufft utseende med sin lugg och sitt skägg. Svansen bärs högt över ryggen vilket ger ett säkert uttryck. Rasen har två pälslager; en kort värmande och vattenavvisande underull och även ett strävt täckhår som håller smuts och väta borta. Färgen är svart eller peppar och salt.

Pälsvård

Pälsen behöver trimmas med jämna mellanrum, då gammalt täckhår behöver plockas bort och nytt hår kan komma fram. Pälsen behöver kammas minst en gång per vecka. Benhår, mage och huvudet med skägg och ögonbryn är långt och behöver kammas ut så att det inte bildas tovor.

Vinter2017

Sigge CACIB